Del 1
Jag studerade för närvarande till civilingenjör i rymdteknik på Luleå tekniska universitet men kände att linjen jag valt inte passade mig så väl som jag hoppats. Jag tog kontakt med universitetets SYV för att ta reda på vad jag skulle göra härnäst.
Ville jag plugga något annat? Skulle jag jobba först? Visste jag ens något område som jag var intresserad av? Vi benade ut att jag har sex olika saker som jag bryr mig om, inte en enda passion. Djur, Rymden, Böcker, Fantasy, Omvårdnad samt Rehabilitering. Rymden hade jag ju provat nu en termin så den ströks, djur likaså på grund av mina många allergier och böcker och fantasy är det svårt att hitta jobb eller en stadig inkomst på. Då återstod omvårdnad och rehabilitering. SYV hade tillgång till ett program som bestod av över hundra små frågor som skulle komma fram till vilken typ av arbete som skulle passa eller intressera mig. Av alla resultaten kom vi fram till att sköterska eller socionom kändes som de två sannolika vägarna jag kunde välja mellan. Så jag ansökte främst till socionom och i andrahand till sjuksköterska.
Under kommande termin studerade inte längre rymdteknik utan olika kurser som intresserade mig bl.a. vetenskapsteori samt ungdomsromanen i samtiden (litteraturvetenskap). Det var under denna terminen som jag började märka att något var fel. Trots att min belastning minskat kraftigt så var jag ofta trött. Jag hade börjat få mer ångest vilket jag inte haft på nästan två år och att stiga ur sängen blev i princip omöjligt om jag inte hade något inbokat. Det kunde ta fyra timmar från tanke till handling när jag behövde äta, duscha eller ens gå på toaletten. Då tittade jag inte heller på vare sig TV eller på min telefon. Detta oroade mig och jag gjorde det man egentligen inte ska; jag googlade. Jag sökte inne på 1177:s hemsida efter hur en depression kunde se ut och kände mig något träffad på en del punkter. Jag hittade även ett par onlinetester där man kunde se hur dåligt läget var och fick då fram samma svar på flera olika; medelsvår depression. Samtidigt tyckte jag ändå inte att jag mådde så dåligt, jag tyckte inte att mina tankar gick i destruktiva banor så jag tänkte att det nog skulle bli bättre när jag kom ner till ljuset och värmen hemma i skåne.
Under sommaren arbetar jag som informatör på Trelleborgs turistbyrå vilket går ganska bra även om ångesten är kvar. Jag kommer in på socionomutbildningen i Lund och påbörjar jakten på kurslitteratur och eget boende. Att pendla hemifrån mitt barndomshem fungerade men jag saknade att ha ett eget krypin. I Augusti månad fick jag även hem min kattunge Zingo och uppfyllde således barndomsdrömmen om en egen katt. Tyvärr är hon en rätt vild liten katt så jag hade en del problem med hennes energinivå jämfört med min egen. Eftersom min ångest inte blir bättre så skickar jag i början av sommaren in en egenremiss till kuratorn på min vårdcentral och får träffa henne på en avbokningstid mitt i sommaren. Efter en timmes berättande om hur jag mår så konstaterar hon en 20-årskris som jag skulle behöva söka hjälp för. Jag frågar mig än idag varför hon inte kunde remittera mig till någon som kunde hjälpa mig istället för att bara säga att hon inte hade några tider. Så jag fortsätter på mitt sommarjobb och hoppas på att jag ska kunna komma över den här “krisen” på egen hand.
Så kom september och studiestarten och all förväntan skulle nu bli verklighet. Jag tyckte kurserna verkade intressanta och människorna lugna, lite för lugna för min smak men det var ingen jag ogillade i klassen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar