Då började ett nytt helvette

2015-2017 - min resa i vårdkarusellen
Del 6

Biverkningarna som jag upplevt av venlafaxinen blev 50 gånger värre,en ren abstinensreaktion lamslog mig. Jag låg på badrumsgolvet eftersom jag var för yr och illamående för att kunna ta mig därifrån. Huvudet kändes som det fick elstötar var varannan minut och jag ville inte ha ögonen öppna. Jag ringde 1177 för att få hjälp men de visste inget om medicinen eller receptet som jag skulle fått. Jag ringde helgmottagningen men de ville inte skriva ut något recept per telefon utan en bedömning. Jag ringde akuten i min stad men de kunde inte hjälpa mig utan de sa att jag fick ta mig de 4 milen till närmsta psykakut.

Sagt och gjort, min morfar fick köra mig medans jag låg ned i baksätet för att inte kräkas. Väl på plats fick vi vänta 3 timmar innan någon läkare tog emot mig. Då fick jag för miljonte gången dra hela historien, berätta om mitt liv från barn tills det att jag blev sjuk samt berätta om min knivfobi som uppkommit sedan mina självskadeförsök. Denne läkare frågade säkert 5 gånger varför jag sökte hjälp trots att jag sade samma sak var gång, jag ville ha hjälp med utsättningsbesvären eftersom jag inte fått min nya medicin. Till slut, efter vad som kändes som en evighet av repeterande, förstod hon och gav mig venlafaxin för en vecka och sa sedan att hon ville sätta in ytterligare en åtgärd. Det mobila teamet (sjuksköterskor som kommer hem till akut sjuka) skulle kontakta mig om ett par dagar för att mitt mående hemma skulle förbättras.

Två dagar senare skär jag mig så jag blöder med en pincetts spetsiga ändar. Jag är totalt kraftlös och orkar inte längre kämpa mot min sjukdom eller för min rätt till vård. Min familj har under hela denna period, från början till idag, fått stå hjälplösa utan stöd eller råd om hur de bäst ska ta hand om mig.

Receptet dyker fortfarande inte upp och efter ännu ett samtal med kliniken så sätts ett recept in av en annan läkare. Vad som gått fel får jag inga svar på utan får invänta den stundande telefontiden för uppföljning som den förste läkaren bokade in. När jag väl börjar med den nya medicinen kommer utsättningsbesvären från helgen tillbaka. Ingen har talat om hur starka de kan bli eller ens att man kunde få några besvär. Inte någon av läkarna som skrivit ut den, inte apotekspersonalen och inte läkaren som avslutade dem. I bipacksedeln står inget om att medicinen är så beroendeframkallande för kroppen eller att man kan få abstinens utan endast “besvär så som visst illamående och trötthet”. Jag blir sängliggande i en vecka med migränliknande symptom och de elektriska stötarna i huvudet. Jag kan knappt äta och tappar mycket vikt. Ändå inte så mycket som jag fått av medicinen utan nu är jag nere på 12 extra kilo igen.

Jag väntade och väntade på det utlovade samtalet från läkaren på den första psykiatrin men hon hörde aldrig av sig igen, inte heller har hon satt in något recept. Utsättningsbesvären blev efter två veckor hanterbara och den nya medicinens biverkningar börjar ge sig tillkänna. Att äta har blivit än mer omöjligt och jag kan inte sova utan hjälp-medicin. (hon hörde av sig via brev att CT röntgen inte visade något.)